Det palestinska centret för mänskliga rättigheter (PCHR) företräder 1046 offer för Operation Gjutet bly, den israeliska offensiven den 27 december 2008-den 18 januari 2009 i Gaza. Misstanke om brott och civilrättsliga klagomål avseende vart och ett av dessa offer har ingivits till israeliska myndigheter. Till dags dato har godtagbara svar levererats endast avseende två fall av misstanke om brott och två civilrättsliga ärenden.

Klagan gällande misstanke om brott har ingivits till den militära generaladvokaten (Military Advocate General). Klagomålen omfattar begäran om förundersökning åtföljd av skriftliga vittnesmål omfattande bl a intyg under ed, medicinska utredningar, expertuttalanden, kartor videofilmer, fotografier, mm. PCHR ingav 490 ärenden avseende misstankar om brott (för samtliga 1046 offer). Den största delen av dessa klagomål ingavs i maj 2009, det sista i november 2009.

Ärendena avseende civilrättslig klagan ingavs till det israeliska försvarsministeriet. Klagan har formen av en begäran om skadestånd och innehåller likartad information som den som ingavs i samband med ärendena gällande misstanke om brott. Sådan klagan ska inges inom sextio dagar efter att skadan ägt rum. PCHR ingav 1046 ärenden avseende civilrättslig klagan, det sista ingavs i mars 2009. Ifall att inget godtagbart svar lämnats i sådana ärenden, kan åtal väckas vid israelisk domstol inom två år från händelsen. PCHR har ingett begäran om åtal i hundra fall, se nedan.

Betecknande nog har PCHR nu mottagit ett antal skrivelser från israelisk domstol avseende dessa uppmaningar att väcka åtal. Domstolarna har börjat med att kräva en garantisumma om 20 000 israeliska shekel per klagande. Denna summa måste betalas innan fallet kan tas upp. PCHR vill påpeka två saker: för det första överstiger denna summa vida vad majoriteten av offren i Gaza har råd med och fungerar därmed som ett oöverstigligt hinder för rättvisa, för det andra påläggs denna summa varje klagande, vilket resulterar i att ju större skada (och ju större antal klagande), desto större ekonomiskt hinder för rättvisa.

Läget avseende misstanke om brott

På de 490 ärendena rörande misstanke om brott har PCHR fått svar i 21 ärenden.

De skrivelser som hittills kommit från den militära generaladvokaten kan indelas enligt följande:

• 19 skrivelser tillkännager att klagan har mottagits, att den kommer att gås igenom och att PCHR kommer att informeras om resultatet (fortlöpande svar);
• ett svar som tillkännager att fallet lagts ner eftersom vittnet inte vågat ta sig till gränsövergången Erez för förhör;
• ett svar som meddelar att åtal har väckts mot en soldat. [1]

PCHR noterar att ett antal ärenden som ingivits för PCHR:s klienter uppenbarligen lagts ner, vilket bland annat rapporterats i israeliska medier. Dock har PCHR endast fått besked om nedläggning i det ärende som beskrivs ovan.

PCHR vill understryka knappheten i de svar som kommit från den militära generaladvokaten. Inget som helst svar från ansvariga israeliska myndigheter har mottagits avseende de 469 ärendena (som hänför sig till 776 offer) avseende misstanke om brott. Dessutom har inga ytterligare svar mottagits avseende de 19 ärendena där fortlöpande svar skulle meddelas.

Läget för ärendena rörande civilrättslig klagan

PCHR har knappt mottagit något svar från skadeståndsmyndigheten vid försvarsministeriet. På de 1046 ansökningar om skadestånd som ingavs, hade svar kommit på 26 ansökningar (totalt 17 svar) fram till den 17 februari 2011. Ingen som helst respons – inte ens bekräftelse att klagan mottagits – har kommit från israeliska myndigheter gällande den överväldigande delen av ärendena. PCHR skriver regelbundet till berörda myndigheter med begäran om information, etc.

De svar som kommit från försvarsministeriet kan indelas enligt följande:

• Fyra svar som hänför sig till 11 ärenden, med noteringen att klagan inkommit från annan jurist och att detta måste redas ut.
• 11 interimistiska svar som hänför sig till 13 ärenden, med notering att klagan inkommit, att undersökning skulle vidtas och att PCHR skulle underrättas om resultatet.
• Ett ärende som hänför sig till en klagan med noteringen att detta ärende ingivits av PCHR till en civil domstol i Israel.
• Ett ärende som hänför sig till ett ärende med noteringen att ersättning inte bifalles med hänvisning till att skadan orsakats av en militär operation.

Mellan juni 2010 och januari 2011 ingav PCHR till israeliska domstolar 100 åtalbara ärenden rörande cirka 600 offer.  På grund av den av Israel påtvingade absoluta blockaden var det omöjligt för PCHR:s advokater att föra klinternas talan vid israelisk domstol.

Av den anledningen företräddes PCHR av en jurist verksam i Israel. Ett stort antal framställningar från denna jurist att få komma in i Gaza och sammanträda med  klienterna avslogs, vilket uppenbart påverkade möjligheten att slagkraftigt företräda klienterna. Den preliminära avgiften för dessa ärenden har betalats till domstolarna.

Nu får PCHR påstötningar från domstolen om en garantisumma som domaren fastställer från fall till fall. Denna garanti måste betalas innan ärendet kan fortsätta. Typiskt nog utgör denna summa ett oöverstigligt hinder för de palestinska offren och leder till att ärendena läggs ner. För PCHR:s ärenden från Operation Gjutet bly har garantibeloppet fastställts till 20 000 israeliska shekel per klagande. Denna summa överstiger vida offrens tillgångar och utgör ett absolut hinder för rättvisa. Noteras bör att summan fastställs per klagande. Det innebär att ju större skada offret lidit, desto större är det ekonomiska hindret för rättvisa. Till exempel dödades eller sårades  22 medlemmar i  familjen Abu Dayem (5 döda, 17 sårade) och klagan ingavs å deras vägnar. Domstolen fastställde garantisumman till 440 000 shekel (22 x 20 000). I fallet med familjen Samouni krävdes skadestånd för offer (27 döda, 35 sårade). Domstolen fastställde garantisumman till 1 240 000 shekel (62 x 20 000).

På grund av bristande resurser har PCHR inte kunnat inge klagan i åtalbara fall för alla klienter. Cirka 400 offer som PCHR ingett klagan för, kontaktades och råddes att om möjligt anlita en privat advokat för att driva skadeståndsärenden vid civil domstol innan preskriptionstiden löpt ut.

Emellertid har PCHR ingivit en erinran till den israeliska högsta domstolen som ifrågasätter preskriptionstiden för samtliga 1046 offer och att PCHR fortsätter att företräda dessa offer både vad avser de initiala skadeståndskraven som ingivits till skadeståndsmyndigheten och – skilt från detta – ärendena rörande misstanke om brott som ingivits till den militära generaladvokaten.

PCHR understryker att praktiskt taget ingen korrespondens inkommit från berörda israeliska myndigheter och att detaljer i särskilda ärenden inte har meddelats. Sammanlagt har PCHR fått svar gällande 26 av totalt 1046 skadeståndskrav.

Sammanfattning              

Ingen faktisk brottsundersökning har genomförts avseende misstanke om brott mot internationell rätt i samband med Operation Gjutet bly. Denna slutsats kan dras dels av erfarenheten vid företrädande av offren, dels av en rättslig analys av alla parters undersökningsmetoder och de resultat som framkommit hitintills. Inom PCHR är man övertygad om att processen nu måste överföras till de institutioner som hanterar internationella brottmål. PCHR anmodar Säkerhetsrådet att med hänvisning till kapitel VII i FN-stadgan påtala situationen i Israel och de ockuperade palestinska områdena hos åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen i enlighet med artikel 13 b i Romfördraget.

Översättning: Kerstin Johansson

-  ”Detta torde bryta mot kraven på opartiskhet och saklighet då den israeliska synen inte på något sätt kom till tals i filmen, som därutöver även lämnades  helt utan uppföljande inslag om de israeliska synpunkterna.”

I en debattartikel på News­mill skriver Lisa Abram­owicz på Svensk Israel-information om varför hon är en av dem som anmält sändningen. ”Man kan visa ett vinklat inslag i ett kontroversiellt ämne men då ska de anklagade få komma till tals, alternativt ska inslaget balanseras av andra, kompletterande perspektiv och fakta. Det har inte SVT gjort. Vad jag vet så planeras det inte heller.”

Om man skulle tillämpa ovanstående resonemang vid rapportering, beskrivning och eller  dokumentering av olika slag av våldsövergrepp som sker mot oskyldiga offer, så skulle förövarna alltid ha rätt att komma till tals med sina synpunkter på varför de gjort som de gjort emot offren.

Det skulle bland annat innebära att när det berättas om massakern på bland annat Utöya så skulle vi låta mördaren Anders Behring Breivik ha rätt att att komma till tals.

Eller varje gång vi berättar eller visar dokumentärer om Förintelsen så skulle vi låta de Nazistiska förövarna få komma till tals med sin version av Shoa.

Frågan är om Lisa Abram­owicz är beredd att ge utrymme på Svensk Israel-informations hemsida åt de som skjuter raketer mot Israel så att de får ge sin syn på saken.

Eller kanske till och med låta exempelvis Hamas få berätta sin syn på den israeliska ockupationen. Att vara opartisk innebär att inte ta ställning för någondera part inget annat.

Det har SVT inte gjort i frågan om visningen av Gazas tårar. Sakligheten ligger i att det är offren som berättar vad de upplevt.
Israels blockad mot Gaza är stats-terrorism!
Blockadbrytande hälsningar  Tjatte

—-

För övrigt anser redaktören:

Ship to Gaza undrade över Världen i dags påstående om huruvida de 35 anmälningarna mot Gazas Tårar kan kallas en ”storm”?

SVT svarade:  Antal klagomål: ”35 är nästan ingenting – en liten viskning. 100/200 då börjar vi se det lite större. Ofta har vi miljonpublik på våra program och om då 30/40 hör av sig – så är det ingen ”storm”.

Några fler negativa kommentarer än positiva har inkommit. Men negativa brukar vara fler, så det är inget ovanligt.

Se filmen här

Delegationen uppmanar Israel att häva belägringen
Med omfattande diskussioner under besöket med enskilda medborgare, frivilligorganisationer, FN-organ och regeringstjänstemän inom hälsovård, utbildning, vatten, avlopp, politisk försoning och förhandlingar med Israel som grund publicerade delegationen en deklaration till världens regeringar med krav om hävande av belägringen av Gaza och beskydd av frihet för befolkningen att röra sig till och från Gaza landvägen, sjövägen eller per flyg.

Israel tillåter mycket lite material för återuppbyggnad att föras in i Gaza
Delegationen är mycket oroad över den av Israel hårt begränsade införseln av byggnadsmaterial för reparation och återuppbyggnad av byggnader som skadades eller förstördes under Israels 22 dagar långa anfall på Gaza i december 2008-januari 2009. Under 2011 tilläts bara 17% av den mängd material som tillåtits komma in till Gaza under åren före 2007 då belägringen började. På grund av detta fattas det 250 skolor och existerande skolor körs i 2-3 skift per dag.

Israel stoppar fiskare med våld tre sjömil från kusten och hindrar odling i gränsområdet
Delegationen uttalade djup otillfredsställelse över att Israel upprätthåller total kontroll över Gazas territorialvatten, hindrar alla persontrafik och godstransport och begränsar fisket till ett området innanför tre sjömil från kustlinjen i strid med Osloavtalet som tillåter fiskare fiska ut till 20 sjömil från kusten. Fiskare som trotsar förbudet beskjuts och/eller får sina båtar beslagtagna och hamnar i israeliskt fängelse. 4500 gazabor som tidigare kunnat försörja sina familjer genom fiske har sålunda berövats sin inkomst och hela befolkningen om 1, 6 miljoner har berövats en viktig källa till billigt, naturligt livsmedel.

Den israeliska regeringen förbjuder export från Gaza
Delegationen konstaterade att Israel stoppar praktiskt taget all export från Gaza. 2005 förband sig Israel att tillåta export omfattande 400 lastbilslass, men under tiden maj-november 2011 tilläts endast två lastbilslass med jordgubbar, blommor, paprika och tomater att föras ut ur Gaza.

Rätten att resa
Delegationen konstaterade att många inte kunnat resa ut från Gaza till följd av den israeliska hållningen och framhävde att folk har rätt att röra sig till och från Gaza under rimliga säkerhetskontroller och krav på identitetshandlingar

Det internationella samfundet måste acceptera den palestinska befolkningens demokratiska val
Delegationen uttalade att det är väsentligt att det internationella samfundet och regeringarna accepterar utfallet i det kommande palestinska valet.

Befolkningens värdighet, självrespekt, beslutsamhet och uthållighet i Gaza
Den tidigare brittiska biståndsministern Claire Short talade till en grupp personer som skadats under Israels anfall på Gaza. ”Den värdighet och självrespekt med vilken ni uppträder under denna mycket svåra tid är ett exempel för oss alla. Vi beundrar er beslutsamhet och uthållighet i att återuppbygga det som förstördes under det israeliska anfallet och att ni står ut med all den brist som kommer av israeliska land- och sjöblockaden. Vår uppgift är att få våra regeringar att lyssna till det ni har att berätta och pressa Israel till att häva belägringen av Gaza. Det ska vi göra.”

”Filmen förde oss bakom löpsedelsrubrikerna, och visade oss – medan det ännu pågick – vad som faktiskt skedde i förvirringen och paniken.”

Nu har NRK redigerat om Operasjon sjøbris, och förlängt den med en uppföljning.

Den är visserligen på norska men det är inget större problem för de flesta svenskar

Se filmen Operasjon sjøbris här

Dokumentären har redan sänts i norsk tv, den har legat flera månader på NRKs hemsida, och den var planerad att sändas tidigare i höst i SvT; just före sändningen blev visningen hastigt och lustigt inställd med motivationen att det behövdes en ”inramning” av programmet.

Inshallah, så får nu filmen alltså även en känslig svensk publik.

I syfte att skapa uppmärksamhet kring visningen finns den här:TV-biljett – Gazas Tårar

Så här har PressTv ramat in filmen:

här är själva  filmen

Den bästa brevidläsningen inför filmen är den judiskt-amerikanska professor Norman Finkelsteins bok  This Time We Went Too Far. Den finns numera visserligen i svensk språkdräkt, men bloggen rekommenderar det engelska originalet utgiven av OR Books

Här är förövrigt professor Finkelsteins klassiska reaktion på det israeliska pirateriet mot Ship to Gaza:

Fem; Mags O’Brien, John Mallon, Trevor Hogan, Hugh Lewis and Patrick Fitzgerald, av de sju i gisslan som skulle flygas ut från Ben Gurion-flygplatsen i eftermiddags kom iväg. Två, Fintan Lane och Zoë Lawlor blev kvarhållna och kunde inte flygas hem förrän sent i kväll.

I videon hör vi Joe Higgins, utfråga Tánaiste (verkställande premiärminister) och utrikesminister Eamon Gilmore (Irish Labour Party) om Israels fortsatta illegala fängslande av 14 iriska medborgare. De aktivister som kidnappades i helgen, på internationellt vatten, då de försökte segla humanitärt bistånd till Gaza

Joe kräver att den israeliska ambassadören ska ges EN timme att säkra frigivandet av aktivisterna, eller också bli utvisad från Irland.

11 november: Iriska Frihets vågor, meddelar i kväll att alla passagerare har återvänt hem.

Israel har utstuderat kalibrerat belägringen av Gaza, utan att låta situationen nå krisnivå. I och med den överenskommelsen nyligen att utväxla tusen palestinska fångar mot den israeliska soldaten Gilad Shalit, torde Israel ha förlorat ett av huvudargumenten för blockaden av Gaza.

Den israeliska blockadpolitiken med den förra egyptiska presidenten Hosni Mubaraks tysta medgivande, har pågått sedan 2007 då Hamas med våld tog över makten från Fatah, efter Hamas valseger året innan. Blockaden har tagit sig många uttryck under åren. Den har intensifierats, lättats och intensifierats igen, men de lättnader som vidtagits – vanligen efter internationella påtryckningar – har i stort sett varit kosmetiska.

Det råder ingen matbrist i Gaza och den senaste utvecklingen har till och med dragit igång något som kunde kallas en byggboom. Men blockaden av territoriet är fortfarande mycket påtaglig, såväl till lands, till sjöss och av luftrummet. I motsats till den allmänna uppfattningen har blockaden inte varit i kraft bara de senaste fem åren. Israel har begränsat resandet mellan Gaza och Västbanken sedan den första intifadan i början på 1990-talet, en strategi som haft långtgående verkningar för palestinierna i de ockuperade områdena. Enligt det i hög grad förbisedda Osloavtalet 1993 utgör Gaza och Västbanken två territorier inom en enhet där befolkningen har rätt att röra sig fritt och handelsvaror kan föras utan restriktioner. Trots de senaste modifieringarna av de israeliska åtgärderna förblir denna utopiska rörelsefrihet mer avlägsen än någonsin.

Gradvis tillslutning

Har använt ‘säkerhet’ som svepskäl för att hindra trafiken av personer och gods mellan Gaza och Västbanken, långt innan den senaste belägringen genomfördes, hävdar frivilligorganisationen Gisha. Till exempel har Israel sporadiskt tillåtit fotbollsspelare att åka ut från Gaza, men har fortsatt att förbjuda studenter att studera vid universiteten på den ockuperade Västbanken. Dessa och andra restriktioner har stärkts efter hand för att nå höjdpunkten i och med den totala blockaden 2007.

Med hjälp av den israeliska lagen om fri information lyckades Gisha nyligen offentliggöra officiella dokument med förhållningsorder till den israeliska armén som i detalj reglerar vem och vad som får passera Gazas gränser. Dessa riktlinjer är minutiöst detaljerade och ger en klar bild av de inskränkningar befolkningen i Gaza har varit utsatt för och delvis fortfarande till dags dato är underkastad.

När belägringen var som hårdast fick ingen lämna territoriet via övergången i Erez, med undantag för några framstående affärsmän, personer i behov av specialiserad sjukvård och vissa andra ‘särskilda’ fall. Reglerna var också tillämpliga på personer som avsåg att flytta till Västbanken för att återförenas med sina familjer. De ‘särskilda’ fallen inskränkte sig till nära familjemedlemmar som var kroniskt sjuka, äldre eller föräldralösa under 16 år som saknade anhöriga i Gaza.

Humanitär kris

I sina försök att straffa Hamas och andra väpnade grupper, belyser dokumenten hur Israel finkalibrerade belägringen i avsikt att skada befolkningen i Gaza, utan att låta situationen sjunka till humanitär kris. Från och med 2007 till 2010 tillät Israel endast införsel av gods till territoriet som man ansåg ”livsviktiga för den civila befolkningens överlevnad.” Till exempel ansågs hommos vara en livsviktig vara, medan hommos smaksatt med pinjenötter eller svamp var förbjudet. Varor som skor, papper, till och med kaffe och te var förbjudna. Alla varor som kunde användas för flera ändamål som vapen och byggnadsändamål, det vill säga trä, cement och järn var förbjudna, trots ett skriande behov av återuppbyggnad efter Israels krig mot Gaza.

Mängden gods som släpptes in beräknades med matematiska formler som fastställde den dagliga tilldelningen av basvaror, baserat på siffror från den palestinska statistiska centralbyrån, och multiplicerat med folkmängden i Gaza.

Export av varor var i princip totalförbjuden, med begränsade undantag, som säsongsmässiga jordbruksprodukter.

Genom dessa åtgärder hävdar Israel att belägringen av Gaza inte faller under begreppet kollektiv bestraffning, eftersom man anser sig uppfylla det minimum som krävs av en ockupationsmakt enligt fjärde Genèvekonventionen. Som en följd av det katastrofala israeliska anfallet mot Gazakonvojen i maj 2010, då nio turkiska aktivister dödades av israeliska kommandosoldater på Mavi Marmara, lättade Israel något på restriktionerna.

I ett försök att bemöta det internationella ramaskriet efter anfallet, publicerade Israel en lista över gods som inte fick införas i Gaza, som ”begränsades till vapen och krigsmateriel, inklusive problematiska varor med multipel användning.” ”Alla varor som inte är listade, är tillåtna att föras in till Gaza,” hävdade Israel.

I själva verket är det lite som har förändrats. Det mesta som behövs för återuppbyggnaden kommer genom de hundratals tunnlarna under gränsen mot Egypten. Israel utfärdar 3000 tillstånd per månad till personer som önskar lämna Gaza, vilket uppgår drygt en halv procent av det antal som passerade gränsen vid Erez i september 2000.

Sjöblockaden

Som komplement till landblockaden, upprätthåller Israel en blockad av Gazas kust, där internationella försök bryta blockaden, som Mavi Marmara, har stoppats på internationellt vatten.

De israeliska regeringarna, såväl under Ehud Olmert som under Benyamin Netanjahu har avfärdat konvojerna som provokationer enbart för att trotsa blockaden, inte för att föra in bistånd.

”Detta var inte en Love Boat, det var en hatbåt,” hävdade Netanyahu, när han försvarade anfallet på konvojen 2010. ”Det här var inga pacifister, det var inga fredaktivister. Det var våldsamma terroranhängare.” Netanyahu hävdade att attacken mot fartygen var nödvändig för att hindra upprättande av ”en iransk hamn vid Medelhavet.”

Efter Mavi Marmara, offentliggjorde det israeliska säkerhetskabinettet ett beslut om att allt gods på väg till Gaza skulle inspekteras i Ashdod före införseln.

I enlighet med Gaza-Jeriko-överenskommelsen 1994 har fiskare rätt att gå på fiskevattnen upp till 37 km från stranden. Emellertid tillåter Israel dem bara att gå ut 5,6 km, vilket hävdas vara nödvändigt för att avstyra terroristattacker och smuggling.

Gilad Shalit

Fångutväxlingen mellan Israel och Hamas har gett upphov till nytt hopp om att belägringen av Gaza skulle avslutas. Det har till och med hävdats att avslutande av belägringen skulle vara en del i det avtal som slöts mellan parterna. Sedan tillfångatagandet 2006 har israeliska politiker alltmer gjort gällande att blockaden motiverades av fallet Shalit. I februari 2009 yttrade den dåvarande premiärministern Olmert att man först skulle behandla Shalit-ärendet och sedan diskutera åtgärder för att slopa blockaden och rehabilitera Gaza. Shimon Peres, den israeliska presidenten, kopplade i juni 2010 upphörandet av belägringen med frigivningen av Shalit och att ledarna i Gaza skulle ta avstånd från terrorism.

”Den dag de palestinska ledarna i Gaza tar avstånd från terrorism, friger Gilad Shalit, slutar med att avfyra raketer och kidnappa israeliska soldater, kommer säkerhetszonen runt Gaza inte att behövas,” sa han.

Ett våldsutbrott nyligen, då elva palestinier och en israel dödades i vedergällningsaktioner med raketattacker och israeliska flyganfall, har grusat förhoppningarna efter fångutväxlingen. Dessutom har Israel frigett hundratals så kallade högriskfångar till Gaza, vilket motiverar dem som försvarar belägringen att behålla strikta gränskontroller.

Översättning: Kerstin Johansson, Lund

Källa: al-Jazeera

Filmen som är tillåten att se från 15 år, handlar om fyra israeler som i både ord och handling verkar för fred med palestinierna. Filmen visar judiska fredsaktivisters aktiva motstånd mot sitt eget lands ockupation av Västbanken, Gaza och Östra Jersusalem. 

Förhandsboka gärna på www.kino.nu   alt. 046-30 30 80  Biljetterna släpps inom kort.