Obama har fallit till föga

Jeremy Salt, Ankara

Att en amerikansk president fjäskar för en israelisk premiärminister, är en bekant syn, men inte desto mindre motbjudande varje gång det sker.  Inte sedan president Eisenhower har en amerikansk president haft ryggrad nog att stå emot Israel. Frånsett detta enda exempel har de alla snubblat fram för att uppfylla Israels önskemål och aldrig någonsin ställa landet till svars, inte ens om amerikanska medborgare mördats. Det senaste mötet mellan Obama, som ursäktade att hans mellannamn är Hussein, och Benjamin Netanyahu utgör förvisso ett lågvattenmärke i denna osunda förbindelse. Obama har kastat in handduken, det är innebörden av mötet i Vita huset. Han talade om en fredsprocess som inte finns och om israeliska ”eftergifter” som aldrig gjorts. Obama vill att den obefintliga fredsprocessen ska återupptas med en palestinsk regering, som inte är en palestinsk regering och en palestinsk president som inte är en palestinsk president.

Vem som helst kan se att kejsaren inte har några nya kläder, han är naken. Är Obama medveten om det själv? Säkert. Han är en mycket intelligent man, men med tanke på valen i november är detta vad han tror sig vara tvungen att säga för att lugna den proisraeliska lobbyn.  Därmed har han gått samma väg som alla amerikanska presidenter med undantag av Eisenhower. Inför våra ögon har han förvandlat sig till en halmdocka.

Den Obama som i fjol krävde ett stopp för allt israeliskt byggande på den ockuperade Västbanken och i det ockuperad östra Jerusalem är nu en historisk figur. Han hade sin chans och hade inte förmåga att hålla fast vid sin uttalade övertygelse. Netanjahu reste tillbaka och räckte lång näsa år honom. Obama utmanade Netanjahu, backade sedan och har nu förfallit till att krypa för honom. Det är sorgligt för USA, ytterligare en katastrof för palestinierna och Mellanöstern, och kanske för hela världen.

Den Obama som ifjol i Kairo talade om en ”nystart för USA och världens muslimer” har visat sig vara en vältalig pratmakare. Kriget i Afghanistan har trappats upp med en ökning av antalet dödade civila i Afghanistan och Pakistan. Den president som förkunnade att  ”vi kommer inte att vända ryggen till mot palestiniernas rättmätiga strävan till värdighet och en egen stat” har gjort just det.

Obamas vägran att  ta hänsyn till generalsekreterare Ban Ki-Moons  upprepade krav på en oberoende undersökning av Israels anfall på konvojen till Gaza är en del av hans kapitulation inför den proisraeliska lobbyns  påtagliga makt. Konvojen omringades av 30 snabbgående Zodiac-båtar , var och en med 10 till 15 tungt beväpnade representanter för den israeliska staten. Utanför den omringning fanns fyra krigsfartyg och två ubåtar med tre helikoptrar i luften ovanför. Ändå hävdar Israel att man blivit utsatt för ett anfall. Israelerna började skjuta när de bordade Mavi Marmara och de sköt för att döda, inte för att oskadliggöra.  Anfallet skedde på internationellt vatten. En av de nio dödade passagerarna var turkisk-amerikansk. Kaptenen tvingades styra mot det ockuperade Palestinas kust. Hundratals passagerare fördes bort och häktades. Alla deras tillhörigheter, däribland pass, betalkort, mobiler, kameror togs i beslag. Det har därefter förekommit olagligt utnyttjande av de stulna betalkorten.

Intet av detta kunde förmå Obama att kräva en internationell undersökning. Inte heller gjorde USA:s regering någonting när 34 amerikanska sjömän dödades vid attacken mot USS Liberty 1967, ingenting gjordes när Rachel Corrie mördades med en bulldozer, ingenting gjordes  när en israelisk gränspolis avfyrade en tårgasbehållare mot en ung amerikansk kvinna på Västbanken och fördärvade hennes ena öga. Som John Mearsheimer nyligen sa inför ett amerikanskt auditorium, om någon av åhörarna skulle bi dödad i Israel skulle den amerikanska staten inte reagera.

Men anfallet på Mavi Marmara är inte försumbart för dess passagerare, för de nio mördades familjer, för den turkiska regeringen och för ”världens muslimer” som Obama talade till i Kairo. Vilket budskap tror sig Obama sända till världen när han inte tar avstånd från Israels mördande och kidnappande av muslimer på internationellt vatten (israelerna siktade bara på turkarna och inte på passagerare med europeiskt eller amerikanskt utseende)? Budskapet är bokstavligen  att den amerikanska regeringen har gett Israel rätt att döda vem som helst, när som helst.

Turkiet har uppmanat Israel att antingen be om ursäkt och betala skadestånd eller gå med på en internationell undersökning. Netanyahu och Lieberman har svarat med otidigheter. Turkiet har ansträngt sig att spela en brobyggande roll i Mellanöstern i enlighet med dess strävan att minimera sina gränsproblem. Med en stat som Israel är det omöjligt med mindre än att Turkiet sällar sig till Arabstaterna och gör ingenting. Turkiet har redan kylt ner sina förbindelser med Israel. Slutpunkten kan bli ett upphävande av förbindelserna eller att de hålls på lägsta möjliga nivå. Det är ett tecken på det påtagliga vanvettet i Israelspolitik.  att man nu har ställt till denna konflikt med det enda landet i Mellanöstern, med vilket man haft vänskapliga relationer och fungerande strategiskt samarbete. Obama har gett upp men Ankara vägrar.

Jeremy Salt är lektor i Mellanöstern historia och politik vid Bilkent Iniversity i Ankara, Turkiet. Tidigare undervisade han vid Bosporus University i Istanbul samt vid institutionen för Mellanösternstudier och statsvetenskap vid University of Melbourne. Professor Salt har skrivit en mängd artiklar om Mellanöstern, särskilt Palestina, och varit journalist vid tidningen The Age i Melbourne. Denna artikel är ett bidrag till Palestine Chronicle.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s