Signerat: Konfliktens språk och nyspråk

Nyligen rapporterade massmedia om att ”hård intern kritik” riktats mot Israels attack mot Frihetsflottan, eller ”Ship to Gaza-konvojen” som den döpts till i svenska medier, trots att bara två av koalitionens partners kallas Ship to Gaza nämligen Sverige och Grekland, de andra som deltog i Frihetsflottan är Free Gaza Movement, IHH, The European Campaign for Ending the Seige, The International Campaign for Ending the Seige.

Den i svensk liberal media kallade ”hårda interna kritiken,” från igår, var inte särskilt hård, och den inriktade sig mot att militärens underrättelseinsamlingsoperation inte varit tillräckligt ”omfattande.” Det kan betyda att inte tillräckligt många torterades. Det kan betyda att sabotagen mot våra skepp i hamn inte varit omfattande nog. Det kan också betyda att infiltrationen inte genomförts i tillräckligt stor omfattning. Eller som sägs i BBCs rapport, att de olika underrättelseorganen inte samarbetat i tillräcklig omfattning. Den koncentrerade sig vidare på att inga alternativa handlingssätt diskuterats, det kan innebära att marinen borde öppnat för en torpedering av skeppet, ett raketanfall etc.

Det kan inte betyda att den israeliska marinen nu är ångerköpt. Något rapporten särskilt understryker enligt al Jazeera; användningen av skarp ammunition kritiseras inte; och aktionen i sin helhet beskrivs som förtjänstfullt utförd.

Att kritiken mot marinens hantering är mild understryks av att inga straffrättsliga åtgärder har riktats mot marinens officerare, som är de i varje militär operation, som är ansvariga för framgångar och motgångar. Tvärtom har en elitstyrka som deltagit i operationen dekorerats. Min fråga till de rubriksättare och journalister som påstår att den interna kritiken mot marinen var hård, är självklart, på vad sätt?

Uppgifterna om hård kritik kommer förstås främst från Jerusalem Post. Givet israelerna syn på situationen är kritiken i Israel hårdare än många förväntat. Men i Sverige är rubriken grovt missvisande. I detta är bloggen till och med ense med vissa hard core sionister.

I de TT-telegram som skickades ut igår talas det försåtligt nog om att marinen kritiserats för att de inte förutsett risken för väpnat motstånd. Implicit förstås det därmed att det vid kapningen av Mavi Marmara, skulle förekommit väpnat motstånd. Något sådant motstånd förekom inte. Våldet stod den israeliska militären för när de sköt för att döda 10 turkiska aktivister varav 9 dog omedelbart, och ytterliggare en avled på sjukhus nyligen. I al Jazeeras rapportering talas det istället bara om motstånd. Det är sant, det förkom motstånd mot kommandosoldaterna ombord – ett icke våldsmotstånd i syfte att avväpna kommandosoldaterna – något de inte förberett sig på.

Vidare talas det om kidnappningen av den stridande soldaten Gilad Shalit i TT-meddelandet. Det har jag redan bemött på annan plats

Slutsatsen måste bli att TT springer israelernas ärende genom ren naivitet och liberalt önskedrömmande: Världen vore en bättre plats om den israeliska marinen verkligen var ångerköpt: Om armékritiken i verkligheten hade riktat sig mot avrättningen av turkiska aktivister ombord på Marmara och mot kränkningarna av havsrättskonventionerna. Om kritiken verkligen varit hård istället för mild; om motståndet på Marmara verkligen varit våldsamt, så det gick att motivera morden på biståndsarbetarna.

En betydligt mindre men slående illustration till denna text finns här

Annonser

En reaktion på ”Signerat: Konfliktens språk och nyspråk

  1. Ping: uppdaterad* Israeliska sjörövare får nu intern kritik *uppdaterad « Ship to Gaza Malmö

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s