Kommentar: Det israeliska nyttjandet av ’hasbara’ gentemot tidigare EU-ledare

David Cronin

 

EU-observer/Bryssel Ett av Israels mest tvivelaktiga påfund är en form av PR som i allmänhet är frikopplad från fakta. Det kallas ’hasbara’ och är en hebreisk term som enligt den tidigare israeliska diplomaten Gideon Meir inte har någon faktisk, precis motsvarighet i andra språk.

[Slår man i ett vanligt studentlexikon får man betydelsen ”information, propaganda”. Öa]

Hasbaraapparaten sattes igång i början av 2011. På  nyårsaftonen sjönk Jawaher Abu Rahma ihop efter att ha inandats tårgas som israeliska soldater avfyrat i samband med veckans demonstration mot den massiva muren som skär djupt in i hennes hemby Bilin på Västbanken. Efter att hon avlidit morgonen därpå började den israeliska armén sprida illasinnade rykten, som troget återgavs i en del tidningar,  att hon kanske inte varit närvarande vid demonstrationen och i stället dött i cancer.

 

Spridandet av hasbara inskränker sig inte till den israeliska statens officiella organ, vilket illustreras av en artikel av Daniel Mariaschin i den sionistiska lobbygruppen B’nai B’rith (Europe’s misguided  meddling in Israel/ Europas missriktade inblandning i Israel, i  EUObserver, den 5 januari).  Mariaschin försöker genom att framställa ett antal falska föreställningar som  fakta komma åt 26 tidigare ämbetsmän, som av EU krävt sanktioner mot Israel, om inte utvidgningen av bosättningar på palestinsk mark upphör.

 

Mariaschin hävdar att undertecknarna, däribland Javier Solana, ansvarig för EU:s utrikespolitik under största delen av senaste tio åren,  känner Israel väl och förvisso är medvetna om dess önskan om fred.  Dock anför han inte en tillstymmelse till bevis för att Israel, som är tredje i världen när det gäller militärutgifter (i  proportion till bruttonationalprodukten) och det enda landet i Mellanöstern med atomvapen, skulle ha någon ”önskan om fred.”

 

Han försvarar byggandet av exklusivt judiska bostadsområden i Östra Jerusalem genom att påstå att Jerusalem  varit ”Israels huvudstad under 3000 år”. Denna uppfattning har inget stöd i internationell  rätt. FN:s säkerhetsråd deklarerade 1980 att Israels anspråk på Östra Jerusalem saknar grund.

 

På samma absurda sätt hävdar Mariaschin att Israels kontroll av Jerusalem ”möjliggör för judar,   kristna och muslimer att var och en för sig fritt ha tillträde till sina heliga platser i staden”. Var  fanns denna magiska frihet 2010 när Israel spärrade av gränsövergångarna för att hindra kristna från Västbanken att fira påsk i Jerusalem?

 

Och han rapar upp den slitna israeliska frasen att Israel drog sig tillbaka från Gaza 2005, varpå landet bombarderades av Hamas raketer. Han försummar att nämna att Hamas från juni till november 2009 iakttog den vapenvila med Israel som  förhandlats fram med hjälp av Egypten. Det var Israel som återupptog våldet genom attacken på Gaza den 4 november, den dag världens blickar var vända mot det amerikanska presidentvalet.

 

Att Israel avvecklade sina bosättningar i Gaza förändrade inte områdets status. Haagkonventionen 1907 klargör att ett territorium är ockuperat när främmande makt utövar ”effektiv kontroll” över det. Som del av sin avsikt att behålla Gaza har Israel etablerat en brutal blockad både på land och till sjöss. Till exempel utsätts  fiskare i Gaza regelmässigt för beskjutning från israeliska marinen,  när de inte gör något värre än att försöka tjäna sitt uppehälle.

 

Dock har jag viss sympati  för Mariaschins anmärkning att det palestinska ledarskapet ”är i färd med att svika sitt folk”.  Om han med ’ledarskap’ avser den palestinska myndigheten vill jag tillfoga att den har följt en oavbruten process av svek. Ett av de amerikanska diplomatmeddelandena som offentliggjorts av Wikileaks  visar att Mahmoud Abbas, myndighetens ”president” (hans mandat upphörde 2009) i förväg informerades om Israels planer att i slutet av 2008 bomba Gaza, men han var så fixerad vid rivaliteten mellan Hamas och Fatah att han teg.

 

Skamligt nog har EU försökt förmå Abbas att ta på sig rollen som quisling. Edward Said gjorde en jämförelse mellan Fatahs förhållningssätt i de ockuperade områdena  och hur ANC agerade i  Sydafrika. Till och med efter att ANC erkänts av apartheidregimen, vägrade organisationen att agera polismakt ”för att undvika att framstå som den vita regimens verktyg.”

 

Detta står i stark kontrast till situationen på Västbanken. Under 2011 kommer EU att ge mer 8 miljoner euro till Co-ordinating Office for Palestinian Police Support (COPPS).  Dess verksamhet inskränker sig till  en bråkdel av Västbanken. De palestinska poliser som utbildas i  projektet kan endast ingripa mot sina egna, inte mot israeliska bosättare på stulen mark. Palestinierna förväntas med andra upprätthålla ordningen inom den ockupation de lever under. Med de europeiska skattebetalarnas aningslösa bistånd.

 

En ytterligare skamlighet är att EU bistår Israel i att förstärka den koloniala strategin att söndra och härska i de ockuperade områdena. EU:s utrikeschef Cathrine Ashton har valt att göra årets första tjänsteresa till Israel och Västbanken.

 

Trots att hon träffade representanter för Fatah vägrade hon att tala med någon från Hamas, segrarna i parlamentsvalet 2006, som officiella övervakare från EU ansåg vara fritt och korrekt. EU:s beslut att straffa Hamas,  som ursprungligen framtvingades av Washington, främjar inte den strävan till fred som ingår unionens retorik. Snarare gagnar den Israels imperialism och utblottandet av palestinierna.

 

Det är talande att äldre politiker inväntar sin avgång innan de kritiserar Israel. Före sin avgång 2009 jublade Javier Solana över att Israel åtnjuter en närmare relation till EU än någon annan stat utanför unionen. Som deltagande i EU:s verksamhet från arkeologi till främjande av företagsamhet, är Israel medlem i unionen, utan att vara medlem i dess institutioner,  påpekade Solana.

 

Den europeiska allmänhetens upprördhet över att Israel  behandlar palestinierna som undermänniskor, delas inte av våra ledare. De låtsas förvisso nog så ofta vara bekymrade, men å andra sidan bistår de Israel i alla avseenden i förtrycket av ett helt folk.

 

David Cronins bok ”Europe’s Alliance with Israel: Aiding the Occupation” har publicerats på Pluto Press (www.plutobooks.com)

 

 

Annonser

En reaktion på ”Kommentar: Det israeliska nyttjandet av ’hasbara’ gentemot tidigare EU-ledare

  1. Ping: Tweets that mention Kommentar: Det israeliska nyttjandet av ’hasbara’ gentemot tidigare EU-ledare « Ship to Gaza Malmö -- Topsy.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s