NRKs dokumentärprogram Brennpunkt visar nu hela filmen Operasjon sjøbris

NRK skickade satelittelefoner och webbkameror med aktivister som seglade med Frihetskonvojen förra året. De satte ihop en film om den israeliska fartygskapningen som dödade nio människor. Den vann det tunga tevepriset Prix Italia i kategorien Undersökande kommentar, 2010. Juryns motivation löd:

”Filmen förde oss bakom löpsedelsrubrikerna, och visade oss – medan det ännu pågick – vad som faktiskt skedde i förvirringen och paniken.”

Nu har NRK redigerat om Operasjon sjøbris, och förlängt den med en uppföljning.

Den är visserligen på norska men det är inget större problem för de flesta svenskar

Se filmen Operasjon sjøbris här

Ska nu slutligen SvT sända den norska dokumentären Tears of Gaza?

Ship to Gaza har nu äntligen fått bekräftat av SvT ämnar sända Vibeke Løkkebergs utmärkta dokumentär om hur Gazas civila befolkning drabbas av Israels ständiga överfall mot staden. Programmet ska enligt SvT visas den 20 december klockan 22:00.

Dokumentären har redan sänts i norsk tv, den har legat flera månader på NRKs hemsida, och den var planerad att sändas tidigare i höst i SvT; just före sändningen blev visningen hastigt och lustigt inställd med motivationen att det behövdes en ”inramning” av programmet.

Inshallah, så får nu filmen alltså även en känslig svensk publik.

I syfte att skapa uppmärksamhet kring visningen finns den här:TV-biljett – Gazas Tårar

Så här har PressTv ramat in filmen:

här är själva  filmen

Den bästa brevidläsningen inför filmen är den judiskt-amerikanska professor Norman Finkelsteins bok  This Time We Went Too Far. Den finns numera visserligen i svensk språkdräkt, men bloggen rekommenderar det engelska originalet utgiven av OR Books

Här är förövrigt professor Finkelsteins klassiska reaktion på det israeliska pirateriet mot Ship to Gaza:

Uppdaterat: Irisk parlamentsledamot tar bladet från munnen

Webbsajten Socialistworld.net har publicerat ett ytterst passionerat tal av parlamentsledamoten Joe Higgins (Irish Socialist Party) där han kräver att Israels ambassadör utvisas.

Fem; Mags O’Brien, John Mallon, Trevor Hogan, Hugh Lewis and Patrick Fitzgerald, av de sju i gisslan som skulle flygas ut från Ben Gurion-flygplatsen i eftermiddags kom iväg. Två, Fintan Lane och Zoë Lawlor blev kvarhållna och kunde inte flygas hem förrän sent i kväll.

I videon hör vi Joe Higgins, utfråga Tánaiste (verkställande premiärminister) och utrikesminister Eamon Gilmore (Irish Labour Party) om Israels fortsatta illegala fängslande av 14 iriska medborgare. De aktivister som kidnappades i helgen, på internationellt vatten, då de försökte segla humanitärt bistånd till Gaza

Joe kräver att den israeliska ambassadören ska ges EN timme att säkra frigivandet av aktivisterna, eller också bli utvisad från Irland.

11 november: Iriska Frihets vågor, meddelar i kväll att alla passagerare har återvänt hem.

Den israeliska blockadens historia.

David Poort

Israel har utstuderat kalibrerat belägringen av Gaza, utan att låta situationen nå krisnivå. I och med den överenskommelsen nyligen att utväxla tusen palestinska fångar mot den israeliska soldaten Gilad Shalit, torde Israel ha förlorat ett av huvudargumenten för blockaden av Gaza.

Den israeliska blockadpolitiken med den förra egyptiska presidenten Hosni Mubaraks tysta medgivande, har pågått sedan 2007 då Hamas med våld tog över makten från Fatah, efter Hamas valseger året innan. Blockaden har tagit sig många uttryck under åren. Den har intensifierats, lättats och intensifierats igen, men de lättnader som vidtagits – vanligen efter internationella påtryckningar – har i stort sett varit kosmetiska.

Det råder ingen matbrist i Gaza och den senaste utvecklingen har till och med dragit igång något som kunde kallas en byggboom. Men blockaden av territoriet är fortfarande mycket påtaglig, såväl till lands, till sjöss och av luftrummet. I motsats till den allmänna uppfattningen har blockaden inte varit i kraft bara de senaste fem åren. Israel har begränsat resandet mellan Gaza och Västbanken sedan den första intifadan i början på 1990-talet, en strategi som haft långtgående verkningar för palestinierna i de ockuperade områdena. Enligt det i hög grad förbisedda Osloavtalet 1993 utgör Gaza och Västbanken två territorier inom en enhet där befolkningen har rätt att röra sig fritt och handelsvaror kan föras utan restriktioner. Trots de senaste modifieringarna av de israeliska åtgärderna förblir denna utopiska rörelsefrihet mer avlägsen än någonsin.

Gradvis tillslutning

Har använt ‘säkerhet’ som svepskäl för att hindra trafiken av personer och gods mellan Gaza och Västbanken, långt innan den senaste belägringen genomfördes, hävdar frivilligorganisationen Gisha. Till exempel har Israel sporadiskt tillåtit fotbollsspelare att åka ut från Gaza, men har fortsatt att förbjuda studenter att studera vid universiteten på den ockuperade Västbanken. Dessa och andra restriktioner har stärkts efter hand för att nå höjdpunkten i och med den totala blockaden 2007.

Med hjälp av den israeliska lagen om fri information lyckades Gisha nyligen offentliggöra officiella dokument med förhållningsorder till den israeliska armén som i detalj reglerar vem och vad som får passera Gazas gränser. Dessa riktlinjer är minutiöst detaljerade och ger en klar bild av de inskränkningar befolkningen i Gaza har varit utsatt för och delvis fortfarande till dags dato är underkastad.

När belägringen var som hårdast fick ingen lämna territoriet via övergången i Erez, med undantag för några framstående affärsmän, personer i behov av specialiserad sjukvård och vissa andra ‘särskilda’ fall. Reglerna var också tillämpliga på personer som avsåg att flytta till Västbanken för att återförenas med sina familjer. De ‘särskilda’ fallen inskränkte sig till nära familjemedlemmar som var kroniskt sjuka, äldre eller föräldralösa under 16 år som saknade anhöriga i Gaza.

Humanitär kris

I sina försök att straffa Hamas och andra väpnade grupper, belyser dokumenten hur Israel finkalibrerade belägringen i avsikt att skada befolkningen i Gaza, utan att låta situationen sjunka till humanitär kris. Från och med 2007 till 2010 tillät Israel endast införsel av gods till territoriet som man ansåg ”livsviktiga för den civila befolkningens överlevnad.” Till exempel ansågs hommos vara en livsviktig vara, medan hommos smaksatt med pinjenötter eller svamp var förbjudet. Varor som skor, papper, till och med kaffe och te var förbjudna. Alla varor som kunde användas för flera ändamål som vapen och byggnadsändamål, det vill säga trä, cement och järn var förbjudna, trots ett skriande behov av återuppbyggnad efter Israels krig mot Gaza.

Mängden gods som släpptes in beräknades med matematiska formler som fastställde den dagliga tilldelningen av basvaror, baserat på siffror från den palestinska statistiska centralbyrån, och multiplicerat med folkmängden i Gaza.

Export av varor var i princip totalförbjuden, med begränsade undantag, som säsongsmässiga jordbruksprodukter.

Genom dessa åtgärder hävdar Israel att belägringen av Gaza inte faller under begreppet kollektiv bestraffning, eftersom man anser sig uppfylla det minimum som krävs av en ockupationsmakt enligt fjärde Genèvekonventionen. Som en följd av det katastrofala israeliska anfallet mot Gazakonvojen i maj 2010, då nio turkiska aktivister dödades av israeliska kommandosoldater på Mavi Marmara, lättade Israel något på restriktionerna.

I ett försök att bemöta det internationella ramaskriet efter anfallet, publicerade Israel en lista över gods som inte fick införas i Gaza, som ”begränsades till vapen och krigsmateriel, inklusive problematiska varor med multipel användning.” ”Alla varor som inte är listade, är tillåtna att föras in till Gaza,” hävdade Israel.

I själva verket är det lite som har förändrats. Det mesta som behövs för återuppbyggnaden kommer genom de hundratals tunnlarna under gränsen mot Egypten. Israel utfärdar 3000 tillstånd per månad till personer som önskar lämna Gaza, vilket uppgår drygt en halv procent av det antal som passerade gränsen vid Erez i september 2000.

Sjöblockaden

Som komplement till landblockaden, upprätthåller Israel en blockad av Gazas kust, där internationella försök bryta blockaden, som Mavi Marmara, har stoppats på internationellt vatten.

De israeliska regeringarna, såväl under Ehud Olmert som under Benyamin Netanjahu har avfärdat konvojerna som provokationer enbart för att trotsa blockaden, inte för att föra in bistånd.

”Detta var inte en Love Boat, det var en hatbåt,” hävdade Netanyahu, när han försvarade anfallet på konvojen 2010. ”Det här var inga pacifister, det var inga fredaktivister. Det var våldsamma terroranhängare.” Netanyahu hävdade att attacken mot fartygen var nödvändig för att hindra upprättande av ”en iransk hamn vid Medelhavet.”

Efter Mavi Marmara, offentliggjorde det israeliska säkerhetskabinettet ett beslut om att allt gods på väg till Gaza skulle inspekteras i Ashdod före införseln.

I enlighet med Gaza-Jeriko-överenskommelsen 1994 har fiskare rätt att gå på fiskevattnen upp till 37 km från stranden. Emellertid tillåter Israel dem bara att gå ut 5,6 km, vilket hävdas vara nödvändigt för att avstyra terroristattacker och smuggling.

Gilad Shalit

Fångutväxlingen mellan Israel och Hamas har gett upphov till nytt hopp om att belägringen av Gaza skulle avslutas. Det har till och med hävdats att avslutande av belägringen skulle vara en del i det avtal som slöts mellan parterna. Sedan tillfångatagandet 2006 har israeliska politiker alltmer gjort gällande att blockaden motiverades av fallet Shalit. I februari 2009 yttrade den dåvarande premiärministern Olmert att man först skulle behandla Shalit-ärendet och sedan diskutera åtgärder för att slopa blockaden och rehabilitera Gaza. Shimon Peres, den israeliska presidenten, kopplade i juni 2010 upphörandet av belägringen med frigivningen av Shalit och att ledarna i Gaza skulle ta avstånd från terrorism.

”Den dag de palestinska ledarna i Gaza tar avstånd från terrorism, friger Gilad Shalit, slutar med att avfyra raketer och kidnappa israeliska soldater, kommer säkerhetszonen runt Gaza inte att behövas,” sa han.

Ett våldsutbrott nyligen, då elva palestinier och en israel dödades i vedergällningsaktioner med raketattacker och israeliska flyganfall, har grusat förhoppningarna efter fångutväxlingen. Dessutom har Israel frigett hundratals så kallade högriskfångar till Gaza, vilket motiverar dem som försvarar belägringen att behålla strikta gränskontroller.

Översättning: Kerstin Johansson, Lund

Källa: al-Jazeera

Ship to Gaza på Antirasistiska filmdagar i Lund

Vi inleder Terje Carlssons utmärkta dokumentär Israel vs Israel (Sverige 2010).

Filmen som är tillåten att se från 15 år, handlar om fyra israeler som i både ord och handling verkar för fred med palestinierna. Filmen visar judiska fredsaktivisters aktiva motstånd mot sitt eget lands ockupation av Västbanken, Gaza och Östra Jersusalem. 

Vår inledare är: Tjatte Hedlund

Antirasistiska filmdagar arrangeras av:  Amnesty, Folkets bio, IM, Ungdom mot rasism, Tamam och Kulturskolan med stöd av Kultur Lund, ABF, Vänsterpartiet och Folkuniversitetet.
Som vanligt är alla visningar i Lund gratis.
Antirasistiska filmdagar På Kino 21 – 23 nov
Måndag 21 november. Kl. 16.00.

Förhandsboka gärna på www.kino.nu   alt. 046-30 30 80  Biljetterna släpps inom kort. 

Israeliska regeringen och säkerhetstjänstens webbsidor nere i misstänkt cyber-attack

Attacken följer efter ett hot från hack-gruppen Anonymous som svar på kapningen av Gaza-flottan: IDFs, Mossads och regeringsministeriernas hemsidor finns bland kraschade webbsidor.



Ett flertal av israeliska regeringens webbsidor kraschades på söndagen i vad som framstår vara en cyberattack, genomförd av hackare. IDF, Mossad och Shin Bets webbsidor finns bland de hemsidor som nu är nere, liksom flera andra regeringsportaler och ministerier.

Den synbarliga attacken kommer efter att en hackersammansvärjning kallad Anonymous hotat med en cyberattack mot den Israeliska regeringens datorer som svar på kapningen av den Gaza-destinerade flottan i fredags.

IDF och Shin Bet säger att de undersöker orsaken till att datorerna inte fungerar. Säkerhetstjänstemän hävdar att bara externa regeringssidor kraschat, och att deras intranät fortfarande fungerar.
I  Anonymous video hävdar hackarna att sjörövardådet strider mot i stort sett alla gemensamma mänskliga regler, och att israelernas attack i går inte längre lämnar någon annan möjlighet än attack.

Brev från cell 9 i apartheidstaten Isreal

Jag skriver till er från cell 9 i Apartheidstaten Israel

Kära bröder och systrar, vänner och älskade,

Jag  skriver till Er från cell 9, block 59 i Givon-fängelset nära Ramla i ockuperade Palestina. Även om jag elchockades under överfallet på Tahrir, och blev slagen under den påtvingade förflyttningen till hamnområdet (med resultatet att jag nu haltar lätt) så är jag huvudsakligen okej. Vi som sitter här är Ehab, Michael, Karen från Tahrir, men även Karen, Kit (från USA) och Jihansom vi såg tillfälligtvis i morse. Vi är mest oroliga  för vår skeppskamrat, palestiniern Majd Kayyal från Haifa, som vi såg för sista gången i Aschdod där han fotograferades och fördes in i en polisbil.*

Även om Michael  och jag (bland andra) transporterades bojade till händer och fötter, så är vi inte varken kriminella eller illegala immigranter, utan istället politiska fångar i Apartheidstaten Israel. Vi fyra Ehab och jag (Kanada), Michael (Australien) och Hassan (England) har anslutit oss till de 12 iriska kamraterna från Saoirse som har mera erfarenheter av sådant, i en kommité för politiska fångar i syfte att driva kollektiva krav.

  • Mötesfrihet inom blocket – det vill säga att cellerna ska hållas öppna
  • Adekvat skriv och läsmaterial
  • Fri kommunikation med yttervärlden-Det vill säga rätt till telefonsamtal
  • Information om våra skeppskamrater som är kvinnor och hålls i samma fängelse

Därtill finns ett specifikt krav för Tahrir: Att den israeliska staten erkänner Democracy Nows journalist Jihan Hafiz professionella status i enlighet med den amerikanska regeringens ackreditering. Alla politiska fängslanden är orättvisa men låt mig påpeka: I avseende på varaktighet och villkor, så framstår våra villkor bleka i jämförelse med vad tusentals palestinska politiska fångar får utstå i friluftsfängelset Gaza
Om Ni har ork kvar att genomföra solidaritetsaktioner de kommande dagarna, så snälla, koncentrera Er på dem. Vi måste få tillbaka Tahrir och hoppas att Frihetsvågor fortsätter.
Frige Majd Kayyal! Frige alla politiska fångar!  Frige Gaza!  Frige Palestina!

Anishnabe-debuewin, Ta tillbaka er mänsklighet, fortsätt vara mänsklig i kärlek och kamp.

David

* Majd Kayyal frigavs men det framstår att David, den andra politiska fången inte meddelades vart han transporterades.