Civila och kriminella åtal mot Israel i samband med Gazamassakern

 Läget för klagan avseende misstankar om brott och civilrättslig klagan ingivna till israeliska myndigheter av offer för operationen Gjutet bly, på engelska finns texten här.

 

Det palestinska centret för mänskliga rättigheter (PCHR) företräder 1046 offer för Operation Gjutet bly, den israeliska offensiven den 27 december 2008-den 18 januari 2009 i Gaza. Misstanke om brott och civilrättsliga klagomål avseende vart och ett av dessa offer har ingivits till israeliska myndigheter. Till dags dato har godtagbara svar levererats endast avseende två fall av misstanke om brott och två civilrättsliga ärenden.

Klagan gällande misstanke om brott har ingivits till den militära generaladvokaten (Military Advocate General). Klagomålen omfattar begäran om förundersökning åtföljd av skriftliga vittnesmål omfattande bl a intyg under ed, medicinska utredningar, expertuttalanden, kartor videofilmer, fotografier, mm. PCHR ingav 490 ärenden avseende misstankar om brott (för samtliga 1046 offer). Den största delen av dessa klagomål ingavs i maj 2009, det sista i november 2009.

Ärendena avseende civilrättslig klagan ingavs till det israeliska försvarsministeriet. Klagan har formen av en begäran om skadestånd och innehåller likartad information som den som ingavs i samband med ärendena gällande misstanke om brott. Sådan klagan ska inges inom sextio dagar efter att skadan ägt rum. PCHR ingav 1046 ärenden avseende civilrättslig klagan, det sista ingavs i mars 2009. Ifall att inget godtagbart svar lämnats i sådana ärenden, kan åtal väckas vid israelisk domstol inom två år från händelsen. PCHR har ingett begäran om åtal i hundra fall, se nedan.

Betecknande nog har PCHR nu mottagit ett antal skrivelser från israelisk domstol avseende dessa uppmaningar att väcka åtal. Domstolarna har börjat med att kräva en garantisumma om 20 000 israeliska shekel per klagande. Denna summa måste betalas innan fallet kan tas upp. PCHR vill påpeka två saker: för det första överstiger denna summa vida vad majoriteten av offren i Gaza har råd med och fungerar därmed som ett oöverstigligt hinder för rättvisa, för det andra påläggs denna summa varje klagande, vilket resulterar i att ju större skada (och ju större antal klagande), desto större ekonomiskt hinder för rättvisa.

Läget avseende misstanke om brott

På de 490 ärendena rörande misstanke om brott har PCHR fått svar i 21 ärenden.

De skrivelser som hittills kommit från den militära generaladvokaten kan indelas enligt följande:

  • 19 skrivelser tillkännager att klagan har mottagits, att den kommer att gås igenom och att PCHR kommer att informeras om resultatet (fortlöpande svar);
  • ett svar som tillkännager att fallet lagts ner eftersom vittnet inte vågat ta sig till gränsövergången Erez för förhör;
  • ett svar som meddelar att åtal har väckts mot en soldat. [1]

PCHR noterar att ett antal ärenden som ingivits för PCHR:s klienter uppenbarligen lagts ner, vilket bland annat rapporterats i israeliska medier. Dock har PCHR endast fått besked om nedläggning i det ärende som beskrivs ovan.

PCHR vill understryka knappheten i de svar som kommit från den militära generaladvokaten. Inget som helst svar från ansvariga israeliska myndigheter har mottagits avseende de 469 ärendena (som hänför sig till 776 offer) avseende misstanke om brott. Dessutom har inga ytterligare svar mottagits avseende de 19 ärendena där fortlöpande svar skulle meddelas.

Läget för ärendena rörande civilrättslig klagan

PCHR har knappt mottagit något svar från skadeståndsmyndigheten vid försvarsministeriet. På de 1046 ansökningar om skadestånd som ingavs, hade svar kommit på 26 ansökningar (totalt 17 svar) fram till den 17 februari 2011. Ingen som helst respons – inte ens bekräftelse att klagan mottagits – har kommit från israeliska myndigheter gällande den överväldigande delen av ärendena. PCHR skriver regelbundet till berörda myndigheter med begäran om information, etc.

De svar som kommit från försvarsministeriet kan indelas enligt följande:

  • Fyra svar som hänför sig till 11 ärenden, med noteringen att klagan inkommit från annan jurist och att detta måste redas ut.
  • 11 interimistiska svar som hänför sig till 13 ärenden, med notering att klagan inkommit, att undersökning skulle vidtas och att PCHR skulle underrättas om resultatet.
  • Ett ärende som hänför sig till en klagan med noteringen att detta ärende ingivits av PCHR till en civil domstol i Israel.
  • Ett ärende som hänför sig till ett ärende med noteringen att ersättning inte bifalles med hänvisning till att skadan orsakats av en militär operation.

Mellan juni 2010 och januari 2011 ingav PCHR till israeliska domstolar 100 åtalbara ärenden rörande cirka 600 offer.  På grund av den av Israel påtvingade absoluta blockaden var det omöjligt för PCHR:s advokater att föra klinternas talan vid israelisk domstol.

Av den anledningen företräddes PCHR av en jurist verksam i Israel. Ett stort antal framställningar från denna jurist att få komma in i Gaza och sammanträda med  klienterna avslogs, vilket uppenbart påverkade möjligheten att slagkraftigt företräda klienterna. Den preliminära avgiften för dessa ärenden har betalats till domstolarna.

Nu får PCHR påstötningar från domstolen om en garantisumma som domaren fastställer från fall till fall. Denna garanti måste betalas innan ärendet kan fortsätta. Typiskt nog utgör denna summa ett oöverstigligt hinder för de palestinska offren och leder till att ärendena läggs ner. För PCHR:s ärenden från Operation Gjutet bly har garantibeloppet fastställts till 20 000 israeliska shekel per klagande. Denna summa överstiger vida offrens tillgångar och utgör ett absolut hinder för rättvisa. Noteras bör att summan fastställs per klagande. Det innebär att ju större skada offret lidit, desto större är det ekonomiska hindret för rättvisa. Till exempel dödades eller sårades  22 medlemmar i  familjen Abu Dayem (5 döda, 17 sårade) och klagan ingavs å deras vägnar. Domstolen fastställde garantisumman till 440 000 shekel (22 x 20 000). I fallet med familjen Samouni krävdes skadestånd för offer (27 döda, 35 sårade). Domstolen fastställde garantisumman till 1 240 000 shekel (62 x 20 000).

På grund av bristande resurser har PCHR inte kunnat inge klagan i åtalbara fall för alla klienter. Cirka 400 offer som PCHR ingett klagan för, kontaktades och råddes att om möjligt anlita en privat advokat för att driva skadeståndsärenden vid civil domstol innan preskriptionstiden löpt ut.

Emellertid har PCHR ingivit en erinran till den israeliska högsta domstolen som ifrågasätter preskriptionstiden för samtliga 1046 offer och att PCHR fortsätter att företräda dessa offer både vad avser de initiala skadeståndskraven som ingivits till skadeståndsmyndigheten och – skilt från detta – ärendena rörande misstanke om brott som ingivits till den militära generaladvokaten.

PCHR understryker att praktiskt taget ingen korrespondens inkommit från berörda israeliska myndigheter och att detaljer i särskilda ärenden inte har meddelats. Sammanlagt har PCHR fått svar gällande 26 av totalt 1046 skadeståndskrav.

Sammanfattning              

Ingen faktisk brottsundersökning har genomförts avseende misstanke om brott mot internationell rätt i samband med Operation Gjutet bly. Denna slutsats kan dras dels av erfarenheten vid företrädande av offren, dels av en rättslig analys av alla parters undersökningsmetoder och de resultat som framkommit hitintills. Inom PCHR är man övertygad om att processen nu måste överföras till de institutioner som hanterar internationella brottmål. PCHR anmodar Säkerhetsrådet att med hänvisning till kapitel VII i FN-stadgan påtala situationen i Israel och de ockuperade palestinska områdena hos åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen i enlighet med artikel 13 b i Romfördraget.

Översättning: Kerstin Johansson

FN-kommitté kräver att Israel respekterar palestiniernas mänskliga rättigheter

FN:s speciella kommitté för undersökning av den israeliska ockupationen av Palestina konstaterar i sin senaste rapport fortsatta svåra brott mot palestiniernas mänskliga rättigheter. Rapporten betonar speciellt situationen för de palestinska barnen, och de palestinier som fängslats av Israel, samt blockaden av Gaza. Man är också oroad över landstölder, förstörelse av palestinsk egendom, utbyggnaden av bosättningar och begränsningar av den fria rörligheten.
Rapporten konstaterar att Israel, i egenskap av ockupationsmakt, är skyldig att följa den Fjärde Genèvekonventionens (1949) regler för behandling av civila under ockupation. Detta innebär bland annat förbud mot stöld eller förstörelse av egendom, internering av fängslade utanför ockupationszonen och förflyttning av den egna befolkningen till ockuperat område – saker som Israel hela tiden bryter mot. Israel har, trots upprepade uppmaningar, konsekvent vägrat att samarbeta med FN-kommittén.
Vad gäller Gaza konstaterar kommittén att 70% av befolkningen är beroende av hjälp från FN. Vart tionde jobb är ett FN-jobb. Arbetslösheten är 40% och lönerna har sjunkit med 30% sedan Israel inledde sin blockad. 90% av fabrikerna har slutat fungera. 38% av familjerna har en osäker matsituation. Sjukdomar som högt blodtryck och cancer ökar, och psykiska problem som depression, neuroser och post-traumatisk stress är utbredda. Hälften av de gravida kvinnorna lider av depression och en tredjedel har blodbrist. Eftersom 95% av vattnet som används egentligen är otjänligt att dricka ökar tillstånd som methaemoglobinaemi (”blue baby syndrom”). Utsvältning har, genom importrestriktioner, satts i system. Israeliska myndigheter har räknat ut att varje palestinier bör kunna överleva på ett näringsintag på 620 kcal per dag (normalt intag 2.000 kcal/dag).
Under den israeliska ”Operation gjutet bly” för tre år sedan förlorade runt 51.000 människor i Gaza sina hem. Egentligen skulle 76.000 nya hus behöva byggas. Det behövs minst 100 nya skolor. Endast 28% av återuppbyggnaden har godkänts av Israel. En enda gränsövergång hålls öppen för byggnadsmaterial. Det mesta måste istället smugglas genom tunnlar och håller ofta dålig kvalitet, och ibland cancerframkallande ämnen. Tillgången på elektricitet är 38% mindre än behovet. Inte ens sjukhus och blodbanker har säker el. Bara knappt hälften av kokgasen för hushållen kommer in (110 ton per dag mot behovet 200-300 ton) och i perioder på som mest upp till 10 dagar har leveranserna helt uteblivit.
Israel har ensidigt begränsat fiskezonen i Gaza till 3 sjömil (mot 20 sjömil enligt Osloavtalet), och beskjuter och fängslar fiskare som överträder linjen. 92% av fiskarna lever nu i fattigdom. Människor som rör sig närmare den israeliska gränsen än 1,5 kilometer riskerar att bli skjutna. Under 2010 har bland annat 17 palestinska barn dödats på detta sätt. Mängder av land, växthus och odlingar har förstörts och omkring 35% av Gazas yta är i praktiken inte längre tillgänglig för jordbruk. Vattnet från Mount Hebron har omdirigerats till israeliska jordbruk, det som återstår är av dålig kvalitet, och all export av jordbruksprodukter från Gaza – utom små mängder av jordgubbar och blommor – har förbjudits.
Barnen i Gaza har alla upplevt grovt våld på nära håll och känslor av hopplöshet och förlorade möjligheter är vanliga. 75% av spädbarnen lider av blodbrist och 13% av barnen under 5 år av direkt undernäring. 26% har koncentrationssvårigheter och 23% är sängvätare. Antalet barn med beteendestörningar ökar liksom våldet i hem och skola. I 20 fall har barn förvägrats utresa ur Gaza för medicinsk vård, i åtminstone en treårings fall med dödligt resultat. 40.000 barn saknar skollokaler och FN-skolorna drivs nu i dubbla skift. De över 65.000 barn som bor nära Israels ”buffertzon” kan endast resa till och från skolan i fullt dagsljus, för att inte riskera att skjutas. Vid flera tillfällen har barn som letat saker att sälja skjutits ihjäl. 17.000 barn som går ut skolan varje år hittar inga jobb.
På Västbanken fortsätter landkonfiskationen. 893 palestinska hem förstördes under perioden augusti 2010 till juni 2011. Det har färdigställts 9.204 hus för nya judiska bosättare, och godkända planer finns för ungefär 50.000 fler. Separationsmuren, som hela tiden byggs ut, kontrollerar 10% av Västbanken och avskiljer 12% av palestinierna från resten av Västbanken. Avfall dumpas regelmässigt på palestinskt land och bosättarna, som lagt beslag på den mest bördiga jorden, använder 36 gånger så mycket vatten per person som palestinierna.
I Jerusalem tilldelas palestinierna, som utgör 36% av befolkningen, bara 9% av budgeten. Infrastrukturen är eftersatt. 70% av palestinierna lever under fattigdomsgränsen. Några byggnadstillstånd för nya palestinska hus beviljas i stort sett aldrig, och det senaste decenniet har 1.704 hus förstörts och omkring 60 miljoner US Dollar utdömts i böter för ”olagligt byggande” – något som judiska bosättare aldrig råkar ut för. Nästan ½ miljon bosättare bor nu illegalt på Västbanken, och kontrollerar runt 40% av området. Våldet från bosättarna mot palestinierna har nått nya rekord, och israeliska soldater hjälper regelbundet till genom att sätta upp vägspärrar för att hindra palestinier att stoppa anlagda bränder och genom att släppa loss hundar mot palestinier som försöker skydda sin egendom från attacker. Bosättarna åtnjuter i stort sett straffrihet, och i ett fall blev en bosättare som dödat fyra palestinier endast dömd till husarrest.
Skolsituationen är alarmerande. 22% av eleverna, mest pojkar, slutar skolan i förtid och involveras i barnarbete eller kriminalitet. 5.300 barn i östra Jerusalem går inte alls i skola. Det fattas 1.000 klassrum och stadsdelen har endast 2 förskolor mot 56 i det judiska västra Jerusalem. Runt 15.000 barn saknar förskoleplats. Fem privatskolor, som ger 750 barn fri undervisning, hotas av rivning. Murbyggen och avspärrningar hindrar ofta både elever och lärare att nå sina skolor. Vid ett tillfälle har bosättare svämmat över en skola med avloppsvatten.
I de palestinska förorterna Silwan och Al-Bustan fängslades under 2010 mer än 1.200 barn av israelisk militär. Varje palestinsk familj i Silwan har det senaste året haft något barn i fängelse. Gripandet av barn i åldern 8-10 år ökar oroväckande. I en genomgång av 45 fall konstaterar kommittén att 98% av de fängslade barnen hade fått händerna bundna, 91% fått ögonbindel och 60% blivit sparkade eller slagna. 69% hade arresterats efter midnatt, 60% utsatts för hot, 56% kroppsvisiterats nakna och 76% internerats inne i Israel, utan kontakt med sina familjer. 29% hade utsatts för sexuella trakasserier och 9% för sexuellt övergrepp. 69% hade erkänt anklagelser mot dem inom en timma och skrivit på erkännanden på hebreiska – ett språk de inte förstår.
Studenter som protesterar mot orättvisorna råkar illa. De senaste fem åren har 480 studenter arresterats, ofta i nära anslutning till viktiga examina. 72% av alla barn på Västbanken har arresterats någon gång, 16% flera gånger, och hälften har inte fått träffa någon advokat eller anhörig på månader.
I nuläget finns mellan 5.900 och 7.000 palestinska fångar i Israel. 260 av dem är barn, och 36 kvinnor. 220 personer befinner sig i ”administrativt förvar”, utan rättegång eller dom, och 9 är parlamentariker, utsedda i allmänna val. Israel håller i fängsligt förvar även kropparna efter personer som dödats i samband med olika militära eller andra attacker. En av fyra palestinier har någon gång fängslats sedan ockupationen inleddes. En ny kategori fångar är ”olagliga stridande” som, efter amerikansk förebild, saknar rättigheter vare sig som krigsfångar eller kriminella. En ny lag ger också möjlighet att utan särskild anledning fängsla varje palestinier som någon gång tidigare varit fängslad.
Vissa fångar har upp till 5 år, ”av säkerhetsskäl”, förvägrats besök av anhöriga. Det råder generell brist på mat, kläder och böcker. 1.500 fångar har undanhållits nödvändig medicinsk vård. Tortyr och annan grym och förnedrande behandling, som kroppslig misshandel, isolering (i ett fall upp till nio år!) och berövande av sömn, är vanligt. Fångar tvingas förbli i plågsamma kroppsställningar långa perioder, placeras i celler fulla av insekter, utsätts för kyla och nakeninspektioner med misshandel av könsorgan och instoppande av föremål i ändtarmen, bränns med het olja och hotas med kvävning. 203 fångar har avlidit till följd av missförhållandena. Av 700 anmälda fall till myndigheterna har inte ett enda lett till någon utredning.
FN:s kommitté uppmanar Israel att nu, i enlighet med sina åtaganden, äntligen samarbeta med FN. Israel måste tillförsäkra barnen i Gaza tillräckligt med mat och andra förnödenheter och underlätta nödvändiga resor för medicinsk vård. Reglerna för arrestering och fängslande, inte minst av minderåriga, måste anpassas till internationell lag. Palestinska barn måste garanteras sin rätt till utbildning. Blockaden av Gaza måste hävas, och jordbruk och fiske respekteras. Inget mer land får konfiskeras på Västbanken, en plan för återlämnande av jord utarbetas och raserade palestinska hem återuppbyggas. Politiken att flytta egen befolkning till ockuperat område måste upphöra och bosättningarna monteras ner. Diskrimineringen av palestinier i östra Jerusalem måste stoppas. Omedelbara och effektiva åtgärder måste vidtas mot bosättarvåldet.
Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna i Sverige

Apropå Lisa Abram­owicz krav på att Gazas mördare ska komma till tals

Enligt Världen idag skriver en av anmälarna av Gazas tårar till Granskningsnämnden:

–  ”Detta torde bryta mot kraven på opartiskhet och saklighet då den israeliska synen inte på något sätt kom till tals i filmen, som därutöver även lämnades  helt utan uppföljande inslag om de israeliska synpunkterna.”

I en debattartikel på News­mill skriver Lisa Abram­owicz på Svensk Israel-information om varför hon är en av dem som anmält sändningen. ”Man kan visa ett vinklat inslag i ett kontroversiellt ämne men då ska de anklagade få komma till tals, alternativt ska inslaget balanseras av andra, kompletterande perspektiv och fakta. Det har inte SVT gjort. Vad jag vet så planeras det inte heller.”

Om man skulle tillämpa ovanstående resonemang vid rapportering, beskrivning och eller  dokumentering av olika slag av våldsövergrepp som sker mot oskyldiga offer, så skulle förövarna alltid ha rätt att komma till tals med sina synpunkter på varför de gjort som de gjort emot offren.

Det skulle bland annat innebära att när det berättas om massakern på bland annat Utöya så skulle vi låta mördaren Anders Behring Breivik ha rätt att att komma till tals.

Eller varje gång vi berättar eller visar dokumentärer om Förintelsen så skulle vi låta de Nazistiska förövarna få komma till tals med sin version av Shoa.

Frågan är om Lisa Abram­owicz är beredd att ge utrymme på Svensk Israel-informations hemsida åt de som skjuter raketer mot Israel så att de får ge sin syn på saken.

Eller kanske till och med låta exempelvis Hamas få berätta sin syn på den israeliska ockupationen. Att vara opartisk innebär att inte ta ställning för någondera part inget annat.

Det har SVT inte gjort i frågan om visningen av Gazas tårar. Sakligheten ligger i att det är offren som berättar vad de upplevt.
Israels blockad mot Gaza är stats-terrorism!
Blockadbrytande hälsningar  Tjatte

—-

För övrigt anser redaktören:

Ship to Gaza undrade över Världen i dags påstående om huruvida de 35 anmälningarna mot Gazas Tårar kan kallas en ”storm”?

SVT svarade:  Antal klagomål: ”35 är nästan ingenting – en liten viskning. 100/200 då börjar vi se det lite större. Ofta har vi miljonpublik på våra program och om då 30/40 hör av sig – så är det ingen ”storm”.

Några fler negativa kommentarer än positiva har inkommit. Men negativa brukar vara fler, så det är inget ovanligt.